Uppgradering 1

Ytterligare ett regnområde som passerar. Kanske läge på att erkänna att det faktiskt händer en del trots avsaknad av uppdateringar på bloggen. Elof rullar på. Det har blivit några hundra mil trots en del brister.
Utflykter till Gräfnäs (20 mil), Karlskoga (28 mil) är några av de längre turerna. Men bilen sliter med en ojämn gång. Webrarna puffar och smäller. Man skäms över denna orena gång då bilen ändå drar en del blickar till sig.

Jag tingade därför tid hos rallytrimmare Matti för en finn fem fel-övning en kväll i Juni.
Det stannade kanske inte vid fem fel.

1. Förgasare som typ Webrar trivs med ett lågt bränsletryck, runt 3psi eller 0,21-0,25 bar. Införskaffade därför en bränsltrycksmätare och regulator. Jo trycket visade för högt men när man gasade så sjönk trycket klart under 3psi. Det fick bli ett pumpbyte också.

2. Ny bränslepump då ligger trycket rätt och faller ej vid gaspådrag. Mätaren skall sitta på sista förgasaren.

3. Fördelaren slog bara ut till 24grader. Svarar inget på högre varv. Jag slog på stort och införskaffade en 123 brytarlös fördelare med programmerbar kurva. Nu hände det grejer. Jädrars vilken skillnad!

4. Rikta läget mellan första och andra förgasaren. Spjällaxlarna skall ligga helt i linje. Vilket de inte gjorde. Jag fick plana det bakersta insuget för att komma i våg. Det skiljde nästan 3 millimeter som den bakre förgasaren satt lägre. De gamla Motalainsugen är fräna men inte helt räta.

5. Täta spjällaxlarna. Några av spjällaxeltätningarna var helt uttorkade och troligen inte helt täta. Jag fick sätta i nya fräscha. Materialet ser ut att vara läder. Den i mitten var lite torr.

6. Det flödar över i första förgasaren. Byte av nålventil, trodde Matti. Gjorde ingen skillnad. Tätningar på axmunstyckena. De hade jag bommat. Visste inte ens att det skulle vara tätningar där men inte gjorde det någon skillnad. Jag hittade felet till slut av en slump. Ena flottören hade punktering. Det var bensin i en flottören så bränslenivån var hela tiden för hög. Därför flödade den över ibland. Det blev till att löda om den otäta flottören. 

7. Lågfartsmunstyckena som hela tiden fått skulden för denna ojämna gång och puffandet byttes också från 55F8 som är magra till 55F9 som är mitt emellan. Det slutade dock med 55F6 (ingen sifferlogik här inte) som är fetast som jag åker på just nu. Fortfarande nyser den lite när bilen är helt kall men sedan går den fint och jämnt. Störst orsaken till nysandet var dock den läckande oringen på cylinder 3 som krängt ur troligen på grund av allt nysande. Det drog tjyvis nått vansinnigt. Ni kan trots dålig bild se att tätningsmärket upphör klockan ett till två ungefär. Inte konstigt att den puffade.

Nu går Elof anständigt. Nu pågår lite avgasrörsreparation då grenröret som var gammalt redan när jag satte på det läcker mot toppen. Dessutom skall jag på Mattis inrådan sätta dit ett lambdauttag för att kunna mäta avgaserna för att kunna välja in rätt munstycke. Snart dags för ett återbesök hos doktor Matti.

Epilog

Efter flera månader utan aktivitet, en bil i dvala och med ett sökande efter motivation till att komma igång igen så känns det som att det är tid att summera. Bloggen har dock under några år fyllt ett syfte. Skapa inspiration och drivkraft att färdigställa ett komplext projekt och genomföra en dröm.
Att få köra en på egen hand renoverad P1800. Kanske den snyggaste Volvon någonsin.

Men nu är det färdigbloggat.

När jag var i moppeåldern så hade en lokal inredningssnickare en röd 66'a. Oj va snygg den var.
När det sedan blev dags att skaffa ett eget första objektet så hittades ett "gör det själv" objekt. En röd 66'a hos en bilhandlare i Grästorp. Då tyckte mina föräldrar att det var för dyrt. 4600:- för en bil som behövde lagas! 1980. Det blev en Amazon istället. Sedan amerikanare en period innan det var familjen som kom i första hand.
Längtan efter att ha något att göra på kvällarna fanns dock där och 2006 genomfördes det stora första steget. Garagebygget.

Stort nog för 3 bilar. Plats för billyft (fortfarande på önskelistan) men framförallt en förutsättning för att ett objekt skall kunna rullas in och det riktiga projektet skall kunna påbörjas.

Sommaren 2007 rullades objektet in. En, som det heter, påbörjad renovering. I kartonger kördes en "nästan" komplett 66'a hem. Den hade gått i Dalsland. Ställts av 1977 då den inte klarat besiktningen och stod sedan 1981 i en källare i Vålberg, Värmland.
Därefter var det plåtarbete i några år. Parallellt byggde jag en B20 som jag fick av en kompis, på ett klassiskt 80-talstrimmat sätt. Hemmaportad topp, R-kam och dubbla förgasare. Plåtjobbet var nog det roligaste delen så här i efterhand. Där växte bilen fram från något som påminde om karbonpapper till en ny kaross.

Mycket ny plåt blev det. Många delar fick jag göra själv.

När väl lack kommit på och det närmade sig montering så höjdes ribban. Det blev bra mycket dyrare än det var tänkt men man kan ju inte sätta tillbaka skräp med ny lack, nytt gummi mm. Det blev mycket nytt eller bättre begagnat. En del medskickade komponenter gick i bingen. 2012 blev allt lackerat efter mycket svetsande och slipande. Då tog det fart igen.

Inredningen som var en del som sades vara nyrenoverad gick mest ner i runda arkivet. Nu hade man ju sett en del andra P18 och bilden av hur en fin inredning skulle se ut hade ändrats. Det enda som inte är bytt är sparksidorna framför dörrarna och stolarna som är slitna men hela.

Det blev besiktning sent hösten 2013 och första möjligheten att få testa att allt fungerade. Vilken känsla!

2014 har sedan gått med ca 400 mil under bältet. Ett antal träffar har besökts, en och annan resa till arbetet eller bara en tur en fin kväll med frugan.
Helt problemfritt har det inte varit. Växellådsproblem, bestyckningsfel på förgasarna, bakaxelhaveri mm. När den går är den dock helt underbar att köra och åka i.

Många fina minne har det blivit under 2014. Nu skall jag dock göra vitbok. Det finns en del att fortsatt finputsa på innan jag är helt nöjd. Vem vet. Man kanske höjer ribban ytterligare sedan. Det känns dock som att bloggandet är färdigt då det inte längre finns mycket intressant att skriva om. Det är dags att gå vidare. Vi får tacka för oss!

Vi ses på vägarna i sommar.
Leif & Elof