Epilog

Efter flera månader utan aktivitet, en bil i dvala och med ett sökande efter motivation till att komma igång igen så känns det som att det är tid att summera. Bloggen har dock under några år fyllt ett syfte. Skapa inspiration och drivkraft att färdigställa ett komplext projekt och genomföra en dröm.
Att få köra en på egen hand renoverad P1800. Kanske den snyggaste Volvon någonsin.

Men nu är det färdigbloggat.

När jag var i moppeåldern så hade en lokal inredningssnickare en röd 66'a. Oj va snygg den var.
När det sedan blev dags att skaffa ett eget första objektet så hittades ett "gör det själv" objekt. En röd 66'a hos en bilhandlare i Grästorp. Då tyckte mina föräldrar att det var för dyrt. 4600:- för en bil som behövde lagas! 1980. Det blev en Amazon istället. Sedan amerikanare en period innan det var familjen som kom i första hand.
Längtan efter att ha något att göra på kvällarna fanns dock där och 2006 genomfördes det stora första steget. Garagebygget.

Stort nog för 3 bilar. Plats för billyft (fortfarande på önskelistan) men framförallt en förutsättning för att ett objekt skall kunna rullas in och det riktiga projektet skall kunna påbörjas.

Sommaren 2007 rullades objektet in. En, som det heter, påbörjad renovering. I kartonger kördes en "nästan" komplett 66'a hem. Den hade gått i Dalsland. Ställts av 1977 då den inte klarat besiktningen och stod sedan 1981 i en källare i Vålberg, Värmland.
Därefter var det plåtarbete i några år. Parallellt byggde jag en B20 som jag fick av en kompis, på ett klassiskt 80-talstrimmat sätt. Hemmaportad topp, R-kam och dubbla förgasare. Plåtjobbet var nog det roligaste delen så här i efterhand. Där växte bilen fram från något som påminde om karbonpapper till en ny kaross.

Mycket ny plåt blev det. Många delar fick jag göra själv.

När väl lack kommit på och det närmade sig montering så höjdes ribban. Det blev bra mycket dyrare än det var tänkt men man kan ju inte sätta tillbaka skräp med ny lack, nytt gummi mm. Det blev mycket nytt eller bättre begagnat. En del medskickade komponenter gick i bingen. 2012 blev allt lackerat efter mycket svetsande och slipande. Då tog det fart igen.

Inredningen som var en del som sades vara nyrenoverad gick mest ner i runda arkivet. Nu hade man ju sett en del andra P18 och bilden av hur en fin inredning skulle se ut hade ändrats. Det enda som inte är bytt är sparksidorna framför dörrarna och stolarna som är slitna men hela.

Det blev besiktning sent hösten 2013 och första möjligheten att få testa att allt fungerade. Vilken känsla!

2014 har sedan gått med ca 400 mil under bältet. Ett antal träffar har besökts, en och annan resa till arbetet eller bara en tur en fin kväll med frugan.
Helt problemfritt har det inte varit. Växellådsproblem, bestyckningsfel på förgasarna, bakaxelhaveri mm. När den går är den dock helt underbar att köra och åka i.

Många fina minne har det blivit under 2014. Nu skall jag dock göra vitbok. Det finns en del att fortsatt finputsa på innan jag är helt nöjd. Vem vet. Man kanske höjer ribban ytterligare sedan. Det känns dock som att bloggandet är färdigt då det inte längre finns mycket intressant att skriva om. Det är dags att gå vidare. Vi får tacka för oss!

Vi ses på vägarna i sommar.
Leif & Elof

Flash back

På Sportvagnsträffen så fanns det en kille som sålde gamla motortidningar. Hmm... efter lite funderande. Start & Speed i början av 80-talet kanske. Å så plötsligt så fanns den där. Nr 6 1982. Visst är det häftigt! Min gamla Amazon på Borås motor show. Påsken -82. På plats i utgåva 1.0. Då krämgul med bruna flammor. Inte helt klar men ändå. Att få vara med i Start & Speed var på den tiden stort. Notera rubriken i texten på vänster sida "minskat USA-bilintresse".

Det hann bli utgåva 2 och även 2.1 innan den försvann till Umeå via Skara.

Den var taksänkt med PV 444 bakruta monterad upp och ner efter tips från ett projekt som gick i Wheels samtidigt. Taket framflyttat. Försänkta strålkastare fram (vad mycket hår jag hade på den tiden). Insänkta bakljusen av modell tidiga, ni vet de helröda. Dörrhantag bortrensade med solenoider i dörrarna. Knappen satt i tröskeln. Det var tänkt Rover 3,5 från början. Den motor hann dock aldrig bli ihopsatt. Det blev B20, R-kam och dubbla solex. (känns det igen). Den gick faktiskt riktigt bra.
Vi var på Kinnekulle Ring och körde 200 meter dragrace. Den rakan var lite svängd med lite förskjuten start på innerbanan för att vi skulle gå i mål på samma ställe. Här ihop med en annan choppad Amazon från Tibro. Bilden är nog från 84 för här är den i utgåva 2.0 med Mitsubichi brun metallic och scallops längs sidorna i guld candy. På den tiden lackade jag allt själv.

Inredningen var i brun plysch, kort spak med overdrive. Radion satt på högkant i en konsol ala Corvette C2. DAF 66 framstolar för att de svängde lite lätt inåt när man fällde dem. Det var trångt i bak med det låga taket. På insidan av vänsterdörren hade jag lackat in en tiosedel innanför klarlacken. Rundade hörn på huv och dörrar. Försänkt antenn i vänster bakskärm. Allt enligt customtricken som gällde då.

Här utgåva 2.1. Nu en något mörkare brun efter att ha blivit påbackad bak så försänktes nummerskylt, bakre kofångaren moldades in upp och ner mm. Bortrakad dropplist. Varvräknaren satt utvändigt monterad i en kromad kåpa som påminde om en bullitspegel. Rörgrillen som kom på senare är gjord i rostfritt. Svetsat och polerat av kompisen på mejeriet där jag jobbade på den tiden. Spegel endast på vänster sida, hängd i överkant. Breddade PV-fälgar till 5,5 respektive 6,5 tum med hjälp av kompis på Volvogymnasiet. Fanns inte en chans att de gick att balansera men med spinners, snobbringar, guldcandy och vita däcksidor så såg det bra ut. Gälar infällda i huv och i koffertluckan. Att ha gälar infällda i koffertluckan visade sig inte vara så smart. Avgasröret var infällt i den uppochnervända/infällda kofångaren mitt i baken på bilen (nästan som på X3 fast enkelt 2,5tums). Avgaserna sögs då in i bilen till min nyblivna flickväns, sedermera min frus förtret. Vad gjorde man inte för den rätta looken på den tiden.
Nu blev jag lite sentimental. Nu drar jag till Irland och firar halvtid.

Sportvagnsträff

Efter lite justering av backspärr i veckan så värmde vi upp Elof till Karlsholme och entusiastfordonsträff i Mariestad på torsdagen. Med jobbarkompisarna i släptåg så avlöpte det hela utan problem. Nja, ett litet fel återstår. Han går alldeles för fett och det smäller i avgasröret så fort man lägger ihop fjärilarna. Det behöver ställas ner.
Alla vill köpa verkar det som. Fick nog fem bud. Allt från äldre damer till yngre killar. Jag fick förklara om igen. Den är inte färdig än. Då är den inte till salu. Fast allt är väl till salu till rätt pris förstås.

Nedan ses min modifierade backspärr innan jag satte i bussningen.

Efter bussningen satts på plats så är en "vanlig backspärr" mer rätt. Med lite,lite justering så löper backen i och ettan går att smeka i. Nu känns det rätt.

Lördagen erbjöd en av säsongens höjdare. Sportvagnsträffen i Hofsnäs. En fantastiskt fin träff för enbart sportvagnar. Vi fick sällskap av 15 andra bilar från Skaraborgs sportvagnsklubb från Falköping och ner.

Det kändes helrätt att ha en krämgul E-type V12 i backspegeln hela vägen ner.

Väl nere fick vi fint sällskap direkt. En viss P3500.

Ett fantastiskt fint bygge med ett gott ljud. Men inte minst så är bilen väldigt fin och välbyggd. Visst blev man sugen på en vinkel 8. Tanken har ju funnits där sedan tidigare.
I sällskap hade han även en kompis med en blå 72'a som importerats från USA. Det blev en del P18 snack över dagen. Skitkul. Totalt såg jag 8st P1800 under dagen. Alla riktigt fina.
Det känns lite lyxigt att få umgås med Aston DB4, MGA och jaguar XK140.
Hofsnäs bjuder på en härlig blandning och med hög klass.
Jag vann inte förstapriset, en tvåpelarlyft. Men Lars Åke vann dagens putspris. Inte utan att man blev lite stolt med en sådan kollega. Det var han värd.

Vi blev kvar på kvällen och lyxade till det med övernattning, grillat och en flaska rött till en fantastisk utsikt över Åsunden. En fin kväll fick vi som avslutning efter en lite ruggig dag med småregn.

Bäst var ändå att Elof gick felfritt både dit och hem. 24 mil. Jag ställde ner blandskruvarna på vägen hem och då gick det ännu lite bättre. Nu skall det bestyckas ner på lågfart. Minst två storlekar.

Bussning

Nu har jag fått tag i den eftersökta bussningen som jag sent om sidor uppfattat saknas. Den är inte stor, inte dyr men saknades. Grabbarna på SVIS hade en.

Här växelföraren utan bussning.

Här samma men med bussningen monterad.

Det har varit ett spel i växlingen som inte varit något stort problem men det förklarar varför inte backspärren passade och jag då var tvungen att flytta ut den för att få i backen. Nu är spelet bort men nu flyter inte ettan i som tidigare. Det kommer nog krävas en ny backspärr.

Fälgarna på

Äntligen så blev det montering och provkörning med de nyinköpta fälgarna. Direkt från Minilite i England. 16x7 runt om med 225/50 bak och 205/55 fram. Det får precis plats. Än har det inte skrapat i någonstans. Det är lite platsproblem inåt fram då insidan på fälgcentrum tar i bromsoken. Det kräver en distans på ca. 3mm mellan fälg och skiva för att det skall gå fritt.

Notera att jag monterat backspeglar. Modellen blev Bullit. De fanns ju på USA-modeller och jag tycker de är mycket snyggare än original Amazon-speglar. Det är ju en sportbil.
Jag har även kapat fjädrarna bak en ring. Det blev ca. 2 cm lägre. Ledsjöfors progresiva sänkningsspiraler blev inte lägre bak som jag tänkt. Fram blev det de utlovade centimetrarna men inte samma bak. Har läst på fler P-1800 trådar att de upplevt samma sak. Nu är den dock i mer balans.

Det blir lite mer rätt stuk (enligt mig) och jag hoppas nu kunna se lite mer i inre bakspegeln.

Det kom ett paket

Hjulafton mitt i sommaren. Så kom då ett paket. Som man har väntat.

Nu skall det på däck. Dessutom så var det inga muttrar med. Trots att det var beställt med muttrar och centrumkåpor.
Det kommer att bli trångt men det skall gå. Nervöst...

Ett fel hittat

Med lite trix så har jag idag identifierat felet med växellådan. Det var växelföraren eller främre medbringaren som helt enkelt satt lös. Det kunde med lite otur gått illa för den låsskruven satt inte med många gängor kvar.
Det var däremot lite knöligt att kunna rätta till detta med växellådan kvar i bilen. Jag fick lossa kardanaxeln i främre knuten, lossa växellådsbalken och sänka ner lådan så mycket det gick. Då gick det att vända locket med botten upp.

På med lite locktite och dra fast med skruvmejseln.
Murphy var dock med och skruvade idag också. Jag (han) råkade stöta till en av fjädrarna till växellägeskulorna så att den föll ner i växellådan. Efter mycket fiskande med teleskopmagneten så fick jag dock upp fjädern och kunde återmontera locket. Nu känns det mycket bättre. Jag fick ett tips om bussningen som normalt skall sitta i växelspaksänden. Tack KB. Nu gäller det bara att få tag i en sådan.