tisdag 22 april 2014

Felsökning

Jag tror mig ha hittat felet till varför det inte gick att växla. Troligen ett sådant fel, gjort av mig själv, som man egentligen inte skall berätta om för andra. Jag gör det ändå. Det kan ju vara någon som kan undvika att göra som jag.
När jag lyfte på locket så hittade jag en sprucken medbringare eller vad man skall kalla denna förlängningen av växelföraren. Avbruten!
Min egen analys är att jag måste ha spräckt den vid montering av locken. Den har kanske inte varit i läge helt och när jag dragit fast locket så har den spräckts. När jag sedan började växla ute i det fria så gick den av. Det är just bara en teori. Är det så så är det klantigt. Gör inte så.
Turen var dock med mig idag. Jag hittade ett lock av det korta slaget hemma. Så här skall det se ut när det är helt. Alltså är det bara att sätta dit denna istället.
Nu började dock det svåra. Det skall troligen inte gå att göra denna manövern med locket uppochner via inspektionslocket med lådan kvar i bilen. Jag hade dock ingen lust att plocka ur lådan igen. Med hjälp av en magnet fiskade jag upp fjädern ur olja i botten på lådan. Sedan täckte jag växellådshuset med en pappskiva för att inte brickor och låsringar skulle ramla ner i oljan igen. Man vet ju av erfarenhet att när Murphy är med och skruvar så ramlar alltid den sista låsringen ner i botten och så får man börja om. Det gick men jag kan lova er att jag har uppfunnit fler svordomar ikväll än jag kunde innan. Jä...ar vad trångt det är den vägen. Nu skall det ihop igen och sedan provköras.

1 kommentar:

  1. Det där kan inte ha varit lättmonterat med locket rättvänt. Du är tapper! Såna här växellådsjobb får mig att tänka på min och Micke Ingemarssons metallicblå 1800S vi gjorde iordning för två år sedan. När jag låg under bilen för att dränera vatten och olja från växellådan (den hade varit vattenfylld i en översvämning) så ville jag förvissa mig om att ingen skit var kvar i lådan.....jag stoppade in lillfingret för att känna efter....Koniskt hål, med gängor..hm...plötsligt känner man viss panik..jag sitter fast! ...eh..-Micke!! Hjälp! Fan, jag fick vrida kroppen ett helt varv och liksom gänga ut lillfingret ur dräneringshålet..under bilen med Micke gapflabbandes bredvid.
    - Jag säger som Leif...gör inte om detta!!
    /Mark

    SvaraRadera